Målet med utbildningen är
· allmän grundutbildning riktad till alla ägare/blivande ägare av stående fågelhundar
· valp- och unghundskurs
· utbildning med inriktning mot jakthundens grunddressyr
· praktisk jaktträning
· apporteringskurser
Instruktörerna skall genom kursen:
- utveckla ett professionellt förhållningssätt
- ha förmåga att möta alla typer av deltagare
- ha förmåga att bemöta andra, ibland kolliderande intressegrupper på ett för verksamheten riktigt sätt
- få kunskap i konfliktlösningsmodeller
- få en god insikt i lagar, stadgar mm
- få ökad insikt om vad rollen som instruktör innebär ur ett vidare perspektiv
Den här gången har vi tre st deltagare från VVK. Claes Kennedy Nordqvist från Göteborg, Elin Almroth Tjörn och Lasse Ekman Götene som vid sammanlagt sex dagar ska utbildas av Mattias Westerlund, Hundskolan Vision enl hans metod. Därefter ska Claes, Elin och Lasse hålla lokala dressyrkurser för medlemmarna i VVK´s regi lokalt.
Vid första träffen i lördags fick de varsitt praktikfall i form av Landinarnas Knutte, Elin, ………. Och …… som tillsammans med sina förare presenterade varsitt konkret problem som de blivande instruktörerna tillsammans med sin handledare ska hjälpa till att lösa.
Vi önskar både eleverna och ”problemhundarna” lycka till och ser fram mot en rapportering om hur det går.
Här kan du läsa om hur några av deltagarna upplevde den första träffen.
Jag fick ett erbjudande!
Vorstehklubben och Fågelhundsklubben hade gemensamt ordnat en instruktörsutbildning via Hundskolan Vision. ”Problemhundar” var inbjudna för att de nya instruktörerna skulle få något att bita i.
Nu är ju min Kleiner Münstertik Kaksi ingalunda en problemhund, tvärtom, hon är efter de bästa linjer, från en duktig uppfödare i Tidaholm. Vi har riktigt bra kontakt, hunden och jag. Jag kan inte heller skylla på att jag, från Västsvenska, är den som mest behöver långväga kompetens – så mycket erfarenhet som finns på nära håll inom klubben! Finns det någon bättre Vorsteh-landsända? Vi influeras av och influerar varandra, men kanske är det på både gott och ont.
Så jag resonerade som att det är aldrig fel med nya influenser och infallsvinklar och möjlighet att knyta nya kontakter.
Jag blev tilldelad två nya instruktörer, Stefan från Gotland och Helen från Östra. Jag fick förklara för dom hur jag upplevde min hund och dom läste av henne förtjänstfullt – en guldklimp fick jag reda på att jag hade! Hon är nog ovanligt lätt att få kontakt med, en riktig mjukis, men också oerhört lekfull. Vi kom överens om att hon trots, eller på grund av, sitt mjuka men lekfulla sätt, kanske kräver att man är ännu mer konsekvent i sina kommandon – att ALLTID lösa henne från ett kommando i tid, på så sätt befästs lydnaden ännu mer och hon lär sig skilja på lek och jobb.
Och så var det detta med ”vision-ripan”, ett rör med fastsatta prassliga plastfransar. Målet är att återfå Kaksis tidiga naturliga respekt för fåglar i uppflog. Som unghund stannade hon alltid naturligt, men detta har nog JAG slarvat bort. Tänk om hon kan återfå den respekten – det är värt ett försök!
Björn Holgersson
Efter den här utbildningsutgången kommer vi att utvärdera den här satsningen och bestämma om och hur vi ska gå vidare.
